Springa till affären och handla

Det har regnat mer eller mindre hela dagen. Bra, tänkte jag, då passar jag på att testa min nya regnlöparjacka. Sagt och gjort... När maten stod i ugnen gav jag mig ut på en tur. Yngste sonen hängde med på cykeln. Bort till affären och handla lite lördagsgodis :) och kan ni tänka er... Solen sken hela vägen! Jackan åkte av ganska fort och jag vet fortfarande inte om den funkar i regn men vi fick oss en fin tur i alla fall.

Backintervaller med Ole

Eftersom jag ändå skulle ut och provspringa mina nya Acceleritas så passade jag på att möta upp en kompis som också skulle ut och träna. Alltid kul med sällskap. Det blev backintervaller på Egonspåret. 5 gånger kort backe och 3 gånger lång backe. För mig var detta piece of cake men det kompenserade jag med lite terrängdistans till och från backen. Ibland är den sociala biten viktigare än kvalitén på träningen.

Skorna då? Mina knappt 3 månader gamla Icebug Acceleritas gick ju sönder så jag reklamerade dem och fick ett par nya. De var precis lika sköna som de gamla fast i en annan färg.

Snygga, va?

Jag måste lovorda Team Sportias nätbutik där jag köpte skorna. Deras service har varit fantastisk. Vilken annan kundtjänst svarar på ett mail inom 10 minuter sent en lördag kväll? Tummen upp för dem!

Söndagsterräng

Som vanligt hade jag ingen plan för turen mer än att jag skulle norrut. Det blev Åleslåleden en bit sen svängde jag av mot Hällerstugan. Det stod 1,7 km på skylten och det stämde nog. Det svåra var att hitta någon stig att följa. Jag tror jag hittade något som en gång hade varit en stig, nu var det mest en fåra i myren. Någon märkning fanns inte. Ett par hundra meter från stugan försvann stigen helt och jag fick leta lite och hittade till slut fram. Från Hällerstugan följde jag Bohusleden till Åleslån där jag sprang på Åleslåleden igen, fast hemåt.
En fin söndagstur där jag fick prova på lite obanad terräng också. Ganska häftigt att springa, helt ensam, i full fart rätt över myrarna :-)

Egonspåret x 3

Idag hade jag lite svårt att bestämma vart jag skulle springa. Det slutade med Egonspåret.
Första varvet kändes tungt men ett varv hade blivit lite fjuttigt så jag körde på ett varv till. Första halvan av andra varvet var lika tungt men andra halvan lättade det såpass att jag gav mig på ett varv till. På tredje varvet kändes det riktigt bra. Jag kom in ett sånt där ultra flow där det känns som om man kan springa hur långt som helst. Jag hade nog kunnat springa ett par varv till just då men tyckte tre varv fick räcka för idag.

Ett fantastiskt löparväder ikväll!

Istället för bilen...

Jag fick ett ryck i morse och sprang till jobbet istället för att ta bilen. Det är ganska tungt att springa på morgonen utan någon som helst energi i kroppen och att ge sig iväg en timme tidigare än jag brukar gör inte saken lättare. Sen när man väl kommer iväg och känner morgonens svalka på en varm sömndrucken kropp så är det faktiskt ganska skönt. När jag kommit en bit hörde jag ett hojtande från en cyklist "Bra jobbat!" När jag tittade upp såg jag att vi hade likadana jackor. En USK:are alltså. Då fick jag lite extra energi. 10,77 km visade klockan när jag kom till jobbet.

Sen skulle jag hem också. Då var det betydligt varmare men vid det laget hade kroppen vaknat och det gick mycket lättare att springa. 9,67 km visade klockan när jag kom hem, nästan samma väg. Konstigt att det alltid är kortare väg hem...

Bjursjöterrängen

Idag var det tävling igen, Bjursjöterrängen 7 km.

Banan var torr och fin men det hjälpte inte mig idag. Redan efter någon km sa benen stopp och detta höll i sig resten av loppet. Lika så med svårigheten att andas (gräspollen?).

Jag vet inte om det är Kullamannen som fortfarande sitter kvar i benen eller om det  beror på vätskebrist. Jag försöker dricka mycket på jobbet men torsdagar är städdag i avfallsbunkern. Då går man omkring och sopar och spolar iklädd tjock overall, stövlar, gummihandskar och andningsmask. Man svettas floder och masken trycker mot pannan så huvudvärk är mer regel än undantag. Kanske inte den bästa uppladdningen...

Annars är det mycket trevlig stämning på dessa små klubbtävlingar och idag var det dessutom deltagarrekord.

Nu tar vi nya tag och ser fram emot nästa tävling om 3 veckor, Swedish Alpine Ultra!

Mer positivt är att jag idag blev fast anställd på jobbet :)

En planlös tur...

I måndags tog jag mig en ny testrunda. Lät benen bestämma både tempo och distans. Det slutade på nästan 15 km.

En trevlig tur där jag vid ett tillfälle kom in i ett sånt där härligt flow där benen rör sig av sig själva. Att känna fartvinden i ansiktet och bara fokusera på att parera för stenar, rötter och grenar är helt underbart.

Sen kom jag ut till vattnet och fylldes av lycka över att ha dessa vyer inom löpavstånd.

Tog även en sväng förbi nakenbadet men där var inte mycket aktivitet så jag sprang vidare.

Hittade en fin backe i Kullamannenstil, fast i minivariant. Tror tyvärr inte bilden återger lutningen så bra...

Sen var jag redo att springa hem :)

Statuscheck

Äntligen kom jag iväg och fick springa lite. Det har säkert inte skadat att vila några dagar extra efter Kullamannen men nu ville benen ut och röra på sig. 

Jag valde att springa i Hoka-skorna idag och de kändes lite tunga till att börja med men när jag väl fått upp farten rörde sig skorna nästan av sig själva ;)

Kroppen kändes fräsch och det finns hopp om livet. Tårna protesterade inte alls när jag tog på mig skorna. Det har nu börjat klia så där irriterande under tånaglarna så läkningen går framåt...

Idag fixade jag ett fett bälte till mitt Kullamannen-spänne så nu kan jag stoltsera med att ha fullföljt "Himmel Hav och Helvete"