Lika rastlös som katter i mars...

Underbart vårväder hela dagen och vetskapen om att det kommer att regna i flera dagar framöver gjorde att det sög i springtarmen. Skogen kallade på mig...

Det blev en fin tur på Åleslåleden, bara jag och skogen. Tyst var det inte, snarare ett fasligt skrikande på några fåglar. Gissar att det var gäss eller något liknande.

Fick också testat nya vårkjolen som jag slängde ihop i söndags. Kul med lite färg. Några små förändringar på nästa exemplar sen är modellen perfekt.

Edsvidsleden Trailrun 14 km

Tävlingspremiär 2015.
Icebugsen hoppade på hyllan och ville följa med. Självklart sa jag. Tillerosa var inte lika nöjd...

Ett härligt traillopp i strålande solsken. Det var tufft med många stigningar både uppför och nerför både med och utan trappor och man bjöds på fantastiska vyer.

På ett ställe sprang vi förbi en gård där de hade ställt upp en spontan vätskekontroll med saft, choklad och whisky(!). Jag smakade med ögonen och sprang förbi.

Slog en liten rova alldeles efter ett tekniskt parti. Det är väl typiskt, Man är djupt fokuserad på marken framför sig så man sätter fötterna rätt och sen när det blir enkelt underlag... då snubblar man! Jag slog mig inte utan kunde springa vidare utan problem. Sen när jag kom i mål såg jag hur jag såg ut.

Det var inte så farligt som det såg ut. Mellan tights och sleeves var nog bara enda stället svullnaden kunde ta vägen.

Efter loppet bjöds det på blodpudding och lingon och lite annat smått och gott.

En väl spenderad förmiddag!

Myset före fredagsmyset

Idag stod valet mellan att städa och att springa. Trots städlust vann löpningen. Löpningen ger en sån go efterkänsla medan städlusten med all säkerhet försvinner...

Det blev en lugn tur i Kasenskogen.
På vägen hem hittade jag en fin backe att träna i. Brant, tuff och extremt teknisk.

Ser ni stigen inne bland snåren? Jag får testa nån dag om det överhuvud taget går att ta sig upp där. Annars finns det flera backar med samma lutning fast mindre sten.

One more try...

Skam den som ger sig! Efter tre riktiga skitpass borde det vända, eller...? Ett litet nödvändigt stopp (tur man var i skogen) efter ett par km sen flöt det på riktigt bra. Det blev en fin varierad tur med lite terräng innan mörkret föll. Knappt 17 km fick jag ihop. Gör gott för både kropp och själ...

Det var en vacker vy jag möttes av när jag kom ut ur sista skogspartiet.

Det är något vajsing med magen. Ingen matlust. Systemet fungerar inte optimalt... Hungrig, men ingen matlust. Äter för att jag måste. Inkomster ger utgifter, säger man ju och utgifterna är väldigt obalanserade och oförutsägbara. Rubbad tarmflora? Stress? Jag vet inte...
Någon som har nån dunderkur?

Distans med inslag av backe

Har känt mig lite risig några dagar med rosslande luftvägar och orolig mage och har därför legat lågt med träningen. Träningsvila har en mindre rolig biverkning... Man blir sur och grinig. Sambon skulle ut och springa idag så då hängde jag med. Kort, jobbigt och lätt skulle det bli sa han. Joho... 2 vändor i Kurverödsbacken, följt av lite lätt distans och sen 2 vändor i backen igen. Redan efter de 2 första vändorna i backen mådde jag illa och det höll i sig resten av passet. Detta är inget pass som går till historien som en av de roligaste direkt men jag hade i alla fall fint sällskap