Upplevelse och nederlag

High Coast Ultra! Ja, vad ska man säga...? Extremt jobbig bana i otroligt vacker miljö. Sveriges tuffaste ultratraillopp, enligt vissa.

Tyvärr fick jag ont i halsen under fredagen men hoppades på att det bara var nerverna som spökade. Så var det inte...

Det var ett triggat gäng som samlades i Paradiset i Örnsköldsvik strax före midnatt. Vi tågade i gemensam trupp till torget där media och kroggäster tittade förundrat på oss. Vad är detta för galna människor?!

Vi sprang ut ur centrum sen gick det uppför och uppför och uppför... Det blev aldrig riktigt mörkt men inne i skogen behövdes pannlampa. När man vände blicken bakåt såg man ett pärlband av lampor.

De första 2 milen kändes det riktigt bra men sen sa kroppen stopp. Stum i benen och ont i hela kroppen. Det kändes som jag hade sprungit 8 mil och inte 2,5...

Bestämde ganska snabbt att jag tar kontroll för kontroll och ser hur det går. Fösta vattenkontrollen gick bra. Vid nästa matkontroll kände jag mig sliten men ville gärna ta mig igenom Skuleskogen som är det tekniskt svåraste partiet på banan. 

Det var tekniskt! En regnskur gjorde att rötterna och stenarna blev ännu halare. Men det var otroligt vackert och brutalt!

Mycket uppför...

Även en och annan utförslöpa...

Jag tog mig igenom Helvetesgapet. Springa var inte att tänka på. Stora stenblock man fick kliva på. En del stenar var lösa och det ekade runt omkring mig när de vickade.

En hel del klapperstensfält att ta sig igenom...

Och där det inte var stenigt fanns det rötter. Jäkligt hala rötter måste jag säga...

Efter Skuleskogen fanns en vattenkontroll, sen var det en relativt lättlöpt sträcka på grusväg. Då var jag så trött att ögonen slog igen på mig medan jag sprang. Fick sällskap av en annan löpare som sprang i sandaler(!) Han hade valt bort fivefingers på grund av risken att bryta tårna om han slog i någon sten. Till råga på allt hade han en stressfraktur i foten.

Vid nästa matkontroll, kvart i nio, var jag rejält sliten och när Johan som hade brutit stod och väntade kändes det lite enklare att själv bryta. Hade även missförstått och trodde att de drog repet kl 9, vilket gjorde mig en aning stressad. Inte kul att springa Ultra under tidspress.

Hursomhelst, efter 54 km löpning på nästan 9 timmar gav jag upp...

Man ska ju inte springa med halsont, i alla fall inte mer än 54 km ;)

Två slagna hjältar

Summa summarum... Det var en MAGISK upplevelse!

Nationaldagsfirande

Man kan fira nationaldagen på olika sätt. Jag firade med det jag gillar allra mest, skog och lera.

Karolinerjoggen på Kroppefjäll. Dagen startade med regn så markerna skulle bli ordentligt uppfuktade. Lagom till starten slutade regnet och till och med solen skymtade fram emellanåt.

Efter loppet bjöds det på mat. Det satt fint!

Jag testade mina nya skor. De var inte helt optimala på dagens kladdiga underlag men det är de jag ska ha på High Coast Ultra om några veckor så jag behöver springa in dem. 

Nu behöver de nog även en tvätt...

Åter på banan...?

Förra veckan var jag verkligen nere för räkning. Trött, så trött... Sov middag varenda dag efter jobbet. Passade på att fråga sköterskan när jag fick min TBE-vaccination. Rådet jag fick var att testa en annan sort av allergimedicinen. Sagt och gjort! Jag frågade på apoteket och blev rekommenderad en sort som var likvärdig med den jag hade fast utan biverkningen att man blir trött. Skönt att det finns lätta lösningar ibland. Efter några dagar med nya medicinen känner jag mig mycket piggare.

I dagens fantastiska väder blev det två pass. På lunchen sprang jag min vanliga tur på rekordtid. Ikväll blev det en fin distanstur med Friskis. 

Så skönt att äntligen kunna springa barbent och känna kjolen fladdra. Som en kalv på grönbete...

Parkourträning

Lämnade yngste sonen på parkourträning och gav mig ut i skogen. En fantastisk vårdag med försmak av sommarvärme. 

Stack upp i skogen bakom Rimnershallen . Solen sken, fåglarna kvittrade och vitsipporna blommade.

Lite varierande terräng innan jag till slut hamnade på Skalbankarna.

Där är otroligt vackert. Har ni aldrig varit där rekommenderar jag ett besök. Fascinerande med alla snäckskal så många meter över havet. 

Idag följde jag dessa stolpar och fick en trevlig rundtur.

Fick se både blåsippor och bin.

Det får bli en tur med barnen och fikakorg framöver. De gillar när jag drar med dem på små hemliga äventyr...

Ibland glömmer man bort att det finns guldkorn alldeles i närheten.

Offroad med Friskis

Min bästa vän idag...

Som väntat oerhört jobbigt. Öm i axlarna efter att ha kånkat runt med "bästisen", spagetti i armarna och garanterad träningsvärk i morgon.

Det var min vilodag, det...

Påskdagspass

Dagens pass - lite halvlångt... Sprang genom Bulid och in på Sågebackens skjutfält, mina gamla ridvägar, och nostalgin rinner genom kroppen. Stannar till och pratar lite med en gammal vän. När jag springer förbi mina föräldrars hus sitter de och dricker kaffe i solgasset. Perfekt! Självklart stannar jag och får en kopp jag med. Sen erbjuder de sig att köra mig hem eftersom de ändå ska in till stan. Då vinner latmasken och jag tackar ja. Ett halvlångt pass ger bättre förutsättning för träning eller tävling i morgon. Fick ändå ihop 18,5 km idag.

Unnade mig lite kvällslektyr idag. Kunde inte låta bli när min största förebild, Emelie Forsberg, är på omslaget.

Lugnet

Med jobbet på studiebesök i Falun. Mycket stillasittande så benen behövde en liten springtur. Fick lurat med mig några av jobbarkompisarna till Lugnet så jag fick springa av mig lite...
Det blev inte så långt, endast 3024 km men hela 111 höjdmeter.

På Lugnet var det full aktivitet med att plocka ihop VM. Följde lite nytöade grusvägar och sökte mig uppåt.

Den här såg ju bekant ut

 Sprang mot Mördarbacken men skidspåren användes fortfarande och det kändes direkt olämpligt att springa i spåren så jag korsade spåren och höll mig mestadels till barmarken.

Den här stigen såg lockande ut så här vek jag av. 

 Kom upp till toppen och njöt en stund av fantastiska vyer!

Jaha, är det så här de ser ut i verkligheten... Enorma!

Vågade mig ut till kanten och såg ändå inte änden på backen. Det var brant!
Nere på läktaren kan man skönja tre personer. Det är mina arbetskamrater som sitter i solen och myser.

När jag vände mig om var det lika långt till toppen. Man kan undra vad som rör sig i huvudet på dem som ger sig utför här...

Detta får nog bli dagens favoritbild

Gångvägar och stigar slingrade sig kors och tvärs runt skidspåren. På många ställen fanns gångtunnlar under spåren.

Det såg rejält tungt ut för skidåkarna. En del fick stanna och vila emellanåt. Kanske inte helt fel i den sköna eftermiddagssolen och 7-8 plusgrader. Och backen var lång...

Här ser man slutet av backen. Kan säga att skidåkarna i förra bilden hade ganska mycket backe kvar...

Tog ytterligare en fin bild med just då la mobilen av och bilden blev ingenting...

Efter den här energigivande lilla turen var jag redo för middag på en trevlig tapasrestaurang.