lördag 31 maj 2014

Kullamannen Ultra


Ja, vad säger man...? Det gör ont. Det gör till och med väldigt ont i mina ben och tånaglar, men det var det värt!
Ett fantastiskt lopp! Superbra arrangemang och många vackra vyer (om man orkade lyfta blicken, vill säga)

Bitvis var det riktigt tuffa stigningar där man fick använda både armar och ben för att ta sig upp. 
Vid Kullens fyr fick man ta sig upp för en klippvägg genom att klättra på nedrasade stenar. Väl uppe möttes jag av min alldeles egna hejarklack. All kärlek till dem❤️
 
Sista kilometrarna var riktigt jobbiga. Då var benen helt slut men inte backarna, tyvärr. Det var bara att bita ihop och ta sig fram så gott det gick.
På målrakan möttes jag av sonen som gav mig en bukett egenplockade blommor.

Väl i mål fick man en sån här:

Och det var man värd efter 55,7 km löpning på 7 timmar och 22 sekunder!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar