Sista träningspasset i år?

Jag försöker komma igång med USK-träningarna. Mest tisdagar har det blivit. En bidragande orsak kan vara att det bjuds på något gott... Förra veckan var det pepparkakor och glögg och i dag var det bubbel och tilltugg. På Göteborgsvarvsträningarna bjuds det på kexchoklad... Ja, ni ser.. så lättlurad är jag ;) Undra vad det bjuds på nästa vecka? Om det mot all förmodan inte blir något har jag ett trumfkort, ha ha! En kexchoklad i bilen... Jag vet ju att när jag väl sprungit klart tycker jag att det är onödigt att öppna den så den blir liggandes till nästa gång. Den har väl legat där i 6 veckor nu. Det viktigaste är att jag kan lura mig själv att springa liiite till och krävs det bara att ha en kexchoklad i bilen så är det ju enkelt. Men får ha sina metoder...

Träningen då? Jo, det kändes faktiskt lättare idag än tidigare USK-pass. Mer driv i benen. Det går åt rätt håll... 15 km

Offroad

Idag testade jag emOffroad, Friskis version av Military Training. Vi utrustade oss med var sitt bildäck och sprang in i skogen. Tur var väl det för på vägarna var det ishalka. Parövningar som att bära en kompis och skottkärran varvades med däckövningar. Rackarns vad jobbigt det var! Det är först nu jag förmår lyfta armarna över brösthöjd.

På tillbakavägen halkade jag naturligtvis när vi kom ut på vägen och smällde i knät. AJ! 

Men det var det värt. Riktigt tuff träning i strålande krispigt vinterväder. Dessutom blev jag tydligt varse om hur svag jag har blivit i armar, axlar och rygg. Där får det bli bättring!

Lördagsgodis

Fick med mig bästa träningskompisen på en härlig tur i solen idag.

Ett riktigt må-gott-pass inklusive pausfika på Biltema!

Nu fick jag laddat solcellsbatterierna så jag kan skina även när mörkret faller :)

Göteborgsvarvsträning

Tänk att det inte krävs mer än en liten kexchoklad för att lockas till träningen i halv storm och piskande regn.

Regnet avtog och vinden kände vi inte av så det blev en fin tur trots allt. Hagelskuren som drog förbi strax innan såg vi bara spåren av...

Inspiration

Ikväll var jag på en föreläsning av Rune Larsson. 

Risken för träningsvärk i skrattmusklerna är stor. Jisses vad jag skrattade! För det första låter han som Roy i Macken både i röst och dialekt sen berättade han öppenhjärtigt om små anekdoter ur livet på ett väldigt underhållande sätt.

Man fick lust att ge sig ut och springa direkt! Men jag sansar mig och väntar till i morgon. Fram tills dess ska jag fundera på om om jag är ett offer eller en fighter. Jag vill vara en fighter men latmasken drar mig mot offret och nonannisering. Vi får se vart det bär hän...

Ordning på träningen?

Tänkte att det börjar bli dags att ta tag i träningen igen så idag blev det premiär på en av USK:s ordinarie löpträningar. Tisdagar brukar de köra lite lugnare, vilket passade mig alldeles utmärkt. 15 km räckte. Bitvis var det riktigt halt på gångbanorna. Det märks att vintern börjar knacka på dörren. Annars har det varit en fantastiskt fin dag med solsken, några få plusgrader och nästan ingen vind. 

Varv efter varv efter varv...

Vad gör man en gråmulen lördag i november? Ja, man kan ju alltid springa runt en sjö i Borås i 6 timmar.

Förra lördagen var det alltså dags för årets upplaga av Borås 6-timmars, Sveriges största 6-timmarstävling. Tävlingen går ut på att alla springer i 6 timmar och den som kommer längst vinner. Just denna tävlingen går på promenadslingan runt Ramnasjön, en sträcka på 1,3 km. Man hinner några varv på 6 timmar...

Jag var lite tveksam till den här tävlingen. Anmälde mig sent och letade in i det sista efter svepskäl att inte delta. Jag gillar varken rundbanor eller asfalt och. Dessutom har jag tränat alldeles för dåligt den senaste tiden vilket jag tydligt märkte under loppet. Jag fick inte in något riktigt flyt i löpningen. Jag mötte hela tiden vågor av mjölksyra och jag blev matt i kroppen. Det var först de sista två timmarna som jag kände någon form av flyt. Ont i kroppen gjorde det så klart men det kändes liksom att pannbenet hade tjocknat till lite. Man märkte att de andra började bli lite slitna och det gav lite extra energi. 

Mitt förstamål var att komma över 60 km och det kände jag redan halvvägs in i loppet att det inte skulle gå. Mitt andramål var att springa bättre än förra året då jag sprang 39 varv som resulterade i 51,5 km. I år klarade jag 42 varv och 55,5 km. Jag bestämde mig för att klara 40 varv och sen tillåta mig att gå resten men tänkte att jag springer ett varv till. Vid sista varvningen var det 8 minuter kvar. En snabb beräkning i huvudet och hejarop från en klubbkompis och jag bestämde mig för att hinna ett varv till innan stoppkottet gick. Nog för att de mäter upp var man står när tiden är ute men det ser mycket bättre ut med 42 varv istället för 41. Nu gällde det att öka... Jag rafsade fram min varma jacka ifall jag inte skulle hinna runt. Man blir fort kall när man stannar. Sen sprang jag som om det brann i baken. Vad lätt det kändes helt plötsligt. Jag hörde folk säga "Man hinner inte ett varv till" " Jo, med den farten så hinner man" 

Jag hann... med 1 minut till godo :) Det var nog mitt snabbaste varv på hela loppet. I alla fall så kändes det snabbt efter 6 timmars löpning. Sen att vinnaren höll ett snittempo på 4:19 hela loppet är en helt annan sak...