Ljuva sommarkväll

Idag var det varmt! Man blir lite slö och får egentligen inget vettigt gjort. Efter middagen ville sambon hitta på något. Han körde Cykelvasan igår och ville ta en promenad för att bara få igång kroppen lite. Jag behövde springa så vi bestämde att jag springer ut till strandpromenaden och möter upp familjen där. Ett softpass i lugnt tempo.

Och så kom stigen...

En sån går bara inte att motstå. Och den blev ännu bättre...

Upp, upp, upp... Till slut hamnade jag på toppen av Lövåsberget med en underbar utsikt. Svårt att fota i motljus bara...

Sen blev det samma väg tillbaka ner för berget och så fortsatte jag min runda. En liten avstickare bara...

Man ser ibland en del udda saker när man är ute och springer. På en parkering såg jag något svart och hårigt med horn. Jag hajade till och undrade om jag såg i syne. Men icke... Längst bort på parkeringen stod en husbil. Utanför stod två getter bundna. Bredvid stod en gubbe (läs original) och inne i husbilen stod ytterligare en get och tittade ut. Jag undrar om gubben bodde i husbilen tillsammans med getterna... 

Familjen hade en stund tidigare mött gubben på Strandpromenaden med fyra getter i koppel.

Väl framme vid Sörkullen där familjen snällt satt och väntade slängde jag mig i vattnet. Underbart!

Efter det svalkande doppet blev det en liten fika på Snäckan.

Slutligen traskade vi tillbaka till bilen samtidigt som vi beskådade en vacker solnedgång...

LIVSKVALITET!!

Söndagslångpass

Ytterligare ett pass som kändes riktigt bra. Det går verkligen åt rätt håll nu.

Idag blev det en tur på Åleslåleden och Mållsjön, totalt 21 km.

Åleslåleden är nog en av mina favoritrundor. Dessutom finns flera avstickare så man kan springa olika varje gång. Idag sprang jag förbi en gammal kvarn. Ja, själva byggnaden brann ner för 100 år sedan men bäcken finns kvar. Och en massa stenar...

Här kan man passera torrskodd men vem vill det en sån här vacker dag?

Bara gott att svalka fötterna lite...

Här har den gamla kvarnen stått. Får mig att fantisera över hur det kan ha sett ut...

Tomt? Skogsmulle måste gått på en liten promenad.

Som sagt... Man ser mycket intressant när man ger dig ut i naturen...

Ja, det fick bli lite glass när jag kom hem.

Dagens tur kändes riktigt härlig. Behagligt tempo och vackert sommarväder men när jag kom hem slog tröttheten till och det har inte blivit så mycket mer gjort idag. Men, men... träningen kändes bra och det räcker för mig. Alla andra måsten finns kvar i morgon med...

Rutiner...

Det märks att sommaren går mot sitt slut och rutinerna återgår till det normala. Idag började cykelträningen för yngste sonen. Det var mycket energi hos den grabben idag.

Själv tog jag mig en tur på Gula Spåret under tiden...

Det var trögt till att börja med men jag kämpade på och övervann demonerna på axeln. Mot slutet kändes det riktigt bra. Hoppet växer...

En riktigt härlig kväll!

Tack och hej från mig!

Måndagsmys

Äntligen ett riktigt långpass!

Någon sa en gång att ett långpass måste vara minst 20 km för att räknas som ett långpass. Själv tycker jag nog att det beror på formen och hur långt man brukar springa. Olika från person till person...

Idag blev det i alla fall 22 km och det kändes riktigt bra hela vägen. 

Sprang ut till Gustafsberg där jag anslöt mitt i Friskis cross-pass en stund enbart för att det var kul. Sen sprang jag vidare ut till Rödön där jag vände. På tillbakavägen tog jag den obligatoriska omvägen via utsiktsplatsen. Där är så vackert!

Resten av hemvägen studerade jag alla människor som var ute i den ljumma sommarkvällen. Väldigt många törstiga människor...

Till slut bjuder jag på en efterbild, av dålig kvalitet, på min nya kjol. Gore running... Kändes helt perfekt idag. Notera den svettiga tröjan. Det är den torraste sidan. Ryggen är värre ;)

Lördagstur

Underbart löparväder idag och hade dessutom en helt fantastisk vy under en del av turen.

Det går fortfarande väldigt tungt och jag är långt ifrån någon toppform men försöker satsa på turer som ger mersmak.

Efter någon mil började det faktiskt kännas lite behagligt. Bara att kämpa på...

Upplevelse och nederlag

High Coast Ultra! Ja, vad ska man säga...? Extremt jobbig bana i otroligt vacker miljö. Sveriges tuffaste ultratraillopp, enligt vissa.

Tyvärr fick jag ont i halsen under fredagen men hoppades på att det bara var nerverna som spökade. Så var det inte...

Det var ett triggat gäng som samlades i Paradiset i Örnsköldsvik strax före midnatt. Vi tågade i gemensam trupp till torget där media och kroggäster tittade förundrat på oss. Vad är detta för galna människor?!

Vi sprang ut ur centrum sen gick det uppför och uppför och uppför... Det blev aldrig riktigt mörkt men inne i skogen behövdes pannlampa. När man vände blicken bakåt såg man ett pärlband av lampor.

De första 2 milen kändes det riktigt bra men sen sa kroppen stopp. Stum i benen och ont i hela kroppen. Det kändes som jag hade sprungit 8 mil och inte 2,5...

Bestämde ganska snabbt att jag tar kontroll för kontroll och ser hur det går. Fösta vattenkontrollen gick bra. Vid nästa matkontroll kände jag mig sliten men ville gärna ta mig igenom Skuleskogen som är det tekniskt svåraste partiet på banan. 

Det var tekniskt! En regnskur gjorde att rötterna och stenarna blev ännu halare. Men det var otroligt vackert och brutalt!

Mycket uppför...

Även en och annan utförslöpa...

Jag tog mig igenom Helvetesgapet. Springa var inte att tänka på. Stora stenblock man fick kliva på. En del stenar var lösa och det ekade runt omkring mig när de vickade.

En hel del klapperstensfält att ta sig igenom...

Och där det inte var stenigt fanns det rötter. Jäkligt hala rötter måste jag säga...

Efter Skuleskogen fanns en vattenkontroll, sen var det en relativt lättlöpt sträcka på grusväg. Då var jag så trött att ögonen slog igen på mig medan jag sprang. Fick sällskap av en annan löpare som sprang i sandaler(!) Han hade valt bort fivefingers på grund av risken att bryta tårna om han slog i någon sten. Till råga på allt hade han en stressfraktur i foten.

Vid nästa matkontroll, kvart i nio, var jag rejält sliten och när Johan som hade brutit stod och väntade kändes det lite enklare att själv bryta. Hade även missförstått och trodde att de drog repet kl 9, vilket gjorde mig en aning stressad. Inte kul att springa Ultra under tidspress.

Hursomhelst, efter 54 km löpning på nästan 9 timmar gav jag upp...

Man ska ju inte springa med halsont, i alla fall inte mer än 54 km ;)

Två slagna hjältar

Summa summarum... Det var en MAGISK upplevelse!

Nationaldagsfirande

Man kan fira nationaldagen på olika sätt. Jag firade med det jag gillar allra mest, skog och lera.

Karolinerjoggen på Kroppefjäll. Dagen startade med regn så markerna skulle bli ordentligt uppfuktade. Lagom till starten slutade regnet och till och med solen skymtade fram emellanåt.

Efter loppet bjöds det på mat. Det satt fint!

Jag testade mina nya skor. De var inte helt optimala på dagens kladdiga underlag men det är de jag ska ha på High Coast Ultra om några veckor så jag behöver springa in dem. 

Nu behöver de nog även en tvätt...